Gårkvällen var fantastiskt trevlig!

Först träffades vi hemma hos Thomas, åt god mat med tillhörande efterrätt och pratade om livets små och stora frågor. 

När klockan närmade sig nio slöt vi upp med Amanda och gick därefter i samlad trupp mot bion. The Avengers liknar inget jag tidigare sett. Väldigt mycket action och väldigt många superhjältar. Intensiv och rolig. En riktig biofilm! Dock ingen jag ser om. 

Tack käre bror för denna angenäma afton!

Hemma i Lund igen. Och ikväll avslutas både min och Louise födelsedagsfirande för i år. Vi ska nämligen nyttja våra födelsedagspresenter från Thomas. Ty brodern har bjudit sina högt älskade småsystrar på en riktigt angenäm afton.

Middag samt bio har utlovats. Det blir nog en bra kväll, det här!

Här och häpna, jag befinner mig i Örkelljunga!

Men konstigast av allt är orsaken till varför jag åkte hit. Inte för att hälsa på familjen, inte för att få ett avbrott i studierna, inte ens för att besöka Örkelljungadagarna, som går av stapeln i helgen.

Nej, jag är här för att pappa ska förhöra mig på tentan.

Trots att Malmö FF vann ikväll måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med matchen. Fin arena, bra stämning och en spännande match ända till slutsignalen. Men kvällens bästa? Jens var där!!!

Ja, den Jens. Snygge-snygge-Jens-Mens med sin snygge-snygge-mun.

Som ni eventuellt har märkt gillar jag fotboll.

Allsvensk fotboll har dock aldrig fallit mig i smaken. Jag är helt enkelt mer van vid kvalitén på engelska Premier League, och allsvensk fotboll ter sig i jämförelsen väldigt svag. Däremot har jag varit på en del matcher live, och då är det trevligt!

Även om jag numera är Lundabo har jag bott större delen av mitt liv i nordvästra Skåne. Att hålla på HIF föll sig därför helt naturligt. Alla matcher jag har sett har därför spelats på Olympia i Helsingborg.

Ikväll ska jag se allsvensk fotboll igen. Men inte på Olympia. Nej, HIF spelar inte ens. Jag ska se Malmö FF - Elfsborg. Lite oväntat kan tyckas, men live-fotboll som live-fotboll, det blir nog roligt!

Jag har beslutat mig för att hålla på Elfsborg. Av två skäl: Jag kan inte hålla på MFF och farmor är från Borås. Men framför allt hoppas jag på en rolig match!

Idag är det Norges nationaldag. (Ja, Strandhems Bibelskola 08/09.)

Under den senaste tiden har jag, som sagt, följt rättegången mot Breivik slaviskt via Aftonbladets live-uppdatering. Där får vi svenskar möjlighet att följa med samt kommentera det som händer. Igår var det en som menade att 17 maj-firandet i Norge borde ställas in i år, att norrmännen inte har något att fira efter de fruktansvärda attackerna den 22 juli.

Jag håller inte med. 

Om norrmännen inte firar sin nationaldag så blir det som att Breivik har vunnit. Som att det mest norska som finns har försvunnit tack vare hans attacker.

Som jag ser det har norrmännen många skäl att fira sin dag. Ända sedan den 22 juli har de visat på en oerhörd styrka och sammanhållning. Trots Breiviks attack mot demokratin har de gett honom en demokratisk rättegång där till och med han får göra sig hörd.

Landet har fått en spark i magen av en av sina egna, men ändå har de tagit sig rakryggade genom katastofen. Ja, Norge har sannerligen anledning att fira sin nationaldag!


17 maj kan också vara ett utmärkt tillfälle att hylla alla fantastiska norrmän - till exempel de fem på Utöya som var beredda att offra sina liv för en ung tjej vid namn Ina. Ina blev skjuten med fem skott, varav ett i ansiktet. De fem ungdomarna bestämde sig då för att "den här flickan ska leva". De gömde sig tillsammans med henne bland några glesa ormbunkar och punktmarkerade varsitt kulhål. När Breivik kom gående, fullt beväpnad, flydde de inte. De stannade kvar vid Inas sida, alldeles knäpptysta. För de hade bestämt sig - Ina skulle överleva. Det gjorde hon också, Breivik gick förbi utan att se dem. 

Detta är bara en av många hjälteberättelser från ön. Dessa ungdomar måste ha varit så fruktansvärt rädda, ändå valde de att försöka rädda Ina. Vilka hjältar! Och vilken anledning att fira!

Norge må till ytan vara ett litet land, men för mig är de ett av de största.

(Och som vanligt när jag skriver om Norge och Breivik blir det alldeles för långt. Sorry. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig om vår fantastiska lillebror i väst.)

Jag lyckades läsa i en halvtimme, sedan däckade jag alldeles utmattad i min säng, innan jag ens hann tänka "kaffe".

Halv elva vaknade jag, fortfarande lite trött men framför allt hungrig. Jag var inte sugen på riktig mat eftersom jag just hade sovit så det fick bli en andra frukost, i sann hobisk anda.


Till frukost drack jag... wait for it ( ;) )...kaffe! Med massvis med kanel i. Det mesta av kaffet hamnade dock i slasken.

Lund, ca 06.00: Alla vettiga människor ligger nerbäddade i varma sängar. Lund är folktomt.


Lund, ca 06.05: Två galenkrejsy studenter äter frukost och tittar på How I Met Your Mother.


Lund, ca 07.59: Lund börjar vakna. Den ena galengrejsy tjejen är väldigt trött. Hennes ambition är att plugga, så hon överväger kaffe = ännu mer galenkrejsy!

Idag ska jag och Betty se Season Finale av How I Met Your Mother.

Vi har båda massvis i skolan och vill inte att serien ska ta viktig tid från studierna. Däremot är det lugnt om den tar viktig tid från sömnen.

Ungefär så resonerade vi igår, så klockan sex ser vi How I Met och äter frukost. Sedan skiljs vi åt för att plugga.

Galenkrejsy!

Imorgon ringer alarmet tjugo i sex på morgonen.

När detta bestämdes lovade jag mig själv att lägga mig innan klockan tolv. Det gick sådär. Först nu, halv tre på natten, är jag sova-redo.

Bra Cecilia!

I lördags firades Carro i Stadsparken. Festligheterna skulle egentligen dra igång klockan tolv men födelsedagsgrisen med Laurentii-kompisar anlände inte förrän fem i ett. Klockan ett var jag tvungen att bege mig mot tåget för att hinna hem till Premier Leagues avgörande. Jag hann alltså bara fira Carro i fem minuter!

Ikväll är därför Carro här! Vi firar henne med en lyxig födelsedagsmiddag bestående av kotletter och klyftpotatis. 

...Sara Beischer, som jag i detta nu sitter och intervjuar, har en bror som heter...